Så fort det ljusnat var vi på plats med hund. Av gårdagens blodstänk så var grisen med största sannolikhet död. Grisar har en tendens att få skotthålen igentäppta av fett och blodspåren kan helt upphöra. Vi tog oss till skottplatsen med min gamla terrier. Hon blev ivrig och det hade säkerligen varit en hel mängd djur framme under natten. Jag visade blodstänket för min hund och gav kommandot SPÅÅÅÅR... Hon började ivrigt runtomkring så jag styrde henne åt det håll jag själv trodde på..Hon nappade direkt och följde spåret in mellan granarna.. över skogsvägen.. in mellan fler granar.. över en stock och in under granarna... och när jag böjde mig och tittade in så låg grisen där. Hon är bäst alltså... den lille råttan! Terriern fick lugga grisen och fick beröm. Jag och kompisen funderade på om det inte var lika bra att ta med hunden direkt varje gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar