På morgonen åkte jag upp till torpet igen. Jag hade med mig lilla råttan i spårlina. Vi gick fram till platsen där grisen stod igår när jag sköt, trots bristen på blod eller hår så vägrade jag tro att jag bommat. Jag sa åt hunden: Spåååår! Och lille råttan började direkt att dra in under granen bredvid, sen ut igen och ner mot den täta skogen. Efter att ha gått in 20-30 meter i tätningen så såg jag blod. Då var det träff! Några meter senare ökade mängden blod, och lille råttan blev ivrigare. Hon rundade en gran och verkade stanna upp, och med tanke på blodet så borde grisen ligga död. Jag smög mig fram och in mellan riset så låg den. En brungris på ca 40 kg. Den hade gått ca 60 meter. Lille råttan luggade grisen och fick beröm. Detta var min 19e gris sen 2018. Jag hörde av mig till markägaren som blev riktigt glad. Han skulle se till så att backen upp till torpet sandades i vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar