Vittjat fällorna....viltolycka

Åkte till bonden tidigt i morse för att vittja grävlingfällorna.. Och tanken var att passa på skabbräven också. Men när jag kom till gården så såg jag att 2 bilar blinkade med varningsblinkers utanför på vägen. Jag stannade och 2 förtvivlade damer irrade i gatan.. Jag fick se nåt ligga på vägen och först trodde jag att de kört på skabbräven. Den ena damen kom gråtandes och undrade om ingen kunde få tag på en jägare..Tydligen var det ett rådjur som de hade kört på.. benet var av och den levde.  Jag fixar det sa jag och gick genast och sköt den.. Den ena damen fick tag på polisen så jag fick prata med dem också. De skulle be eftersöksjägaren att ringa mig. Under tiden passade jag på att ta ur rådjuret och jag la det i dikeskanten. Jag gick in i ladan och spanade efter skabbräven..och ställde mig för att passa en stund. Fällorna var tomma. Tiden gick men någon eftersöksjägare hörde inte av sig. Jag ringde polisen igen och frågade om de fått tag på någon. Jodå..det hade de. Jag fick numret och ringde upp själv.. han verkade ju inte ha någon brådska då det redan gått 1.5h. Jag frågade om jag kunde ta rådjuret eller ge det till bonden.. NÄ! Fick jag surt i luren..nu följer vi lagen och jakträttsinnehavaren ska ha det.... Jaja..tänkte jag..(med sprucken vom efter några timmar hade de nog inte velat äta den ändå)...då får jag ringa bonden sa jag. Bonden sa direkt att det är självklart att du får ta rådjuret för besväret.. Men det är nog bäst att du ringer gubben som arrenderar sa jag.. visst sa bonden. Bonden ringde honom och ringde tillbaka efter en stund. Helt ok att du tar rådjuret om det fanns nåt att ta tillvara hade han sagt. Så nu hänger rådjuret i garaget. Flått.. renputsat och avspolat..