Vansbrosimmet..

I fredags körde jag öppen älv 3000 m uppe i Vansbro.. Jag fick med mig broder Tuck som sällskap på äventyret och vi åkte upp på torsdagen. Vi hittade en tältplats och tog fram tältet.. men upptäckte att tältet saknades och endast förtältet låg i påsen.. Som tur var låg mitt lilla 2 manna-tält i bilen.. Det blev till att sova som krymplingar. Vi vaknade vid 0700 och for in till Vansbro. Hämtade ut startkuvert och köpte en salva som skulle skydda mot kallvattnet... Därefter blev det en roadtrip upp till sälen.. Vi kikade på vasalopps-starten och besökte några outlets..  Sen kollade vi några vattendrag för framtida fiske.  Dags att åka net till Vansbro igen.. Jag svidade om och traskade mot starten i mina nyköpta foppa-tofflor.. Fötter och händer smordes in och mössan togs på.. även brillorna. Sen lämnade jag in klädpåsen och vandrade till startfållan med min startgrupp. Det började blåsa.. regna och hagla.. fy vad kallt..  Vi gick ner i vattnet och konstigt nog kändes de 15.8 graderna rätt behagliga efter haglet... Jag befann mig i mitten av startgruppen.. men efter 1 km hade de flesta simmat om mig ur min grupp. Det var väl bara 10 pers efter.. Strax efter kom folk ur nästa startgrupp crawlandes.. Jag körde bröstsim och tog det rätt lugnt.. jag siktade inte på någon tid.. bara siktet att ta mig i mål.. Jag samtalade med 2 tjejer från Helsingborg under simmet... och några andra tjejer från okänd ort.. Det var trevligt och glada miner... Vid 1500 m såg jag broder Tuck stå på bron men han hade ledsnat på att glo efter mig och gick innan jag kom fram.. Man borde haft med en kikare sa han efteråt. Strax efter bron svängde man upp åt höger i motströmmen.. Men det gick framåt...minst 1 m per simtag...haha.. Det kändes rätt långt på slutet även om man kunde se målet hela tiden.. Jag simmade och nu började det krampa i ena vaden.. Det var bara att kämpa vidare ändå. Framme vid mål satte jag upp handen mot skärmen för att registrera min ankomst.. simmade lite till och gick upp för rampen.. lätt vimmelkantig... Det kändes sjukt kul.. Jag mottog medaljen och traskade till bilen.. Nu var det bara att åka hem.. Men nu längtar jag efter att lära mig crawla ordentligt och simma fler lopp... det gav mersmak..