Frost..

Imorse var det frost ute..jobbigt tycker säkert vissa människor...men inte jag. Vinter och kyla är det inget fel på när man gillar jakt och fiske. Tänk bara på vilka fina isar man kan få på alla fiskevatten... Pimpelfiske är riktigt kul och några tävlingar brukar man vara med på mest för skojs skull...sen har vi ju ismetet och angelfisket..det om något är riktigt, riktigt roligt... Vad det gäller jakten så kan snö innebära att man får ljus på åteln inför vakjakten på räv.. Det är en av vinterns höjdare..att sitta och glo ut i mörkret i väntan på en räv..ibland händer inget...ibland kommer en hare eller ett rådjur fram..men rävens rörelsemönster känner man igen..oftast dyker han upp när det tystnat i stugorna strax efter 23.. men ibland får man vänta framåt 01...Och när det är 18minus ute så funderar man på vad fan man sysslar med..sitta och frysa och skaka i flera timmar? När man kunde ligga hemma i sängen och sova...men så dyker räven upp och fälls...och man blir inbiten på vakjakten..det där med att sova kan man ta en annan dag... för att skjuta en räv på åteln som man underhållit sen sommarn är en form av glädje.. Dels har man samlat åtel genom fiske, slaktrester, trafikdödat mm och man har kollat hur fort maten försvunnit och spekulerat i antal rävar som besökt åteln..man har sett spillningshögarna...och när den första snön faller så ser man mängden spår...vältrampade stigar vittnar om att åteln är ett uppskattat ställe att fylla buken... Om vi frångår åteljakten så finns det fler glädjeämnen...när den första snön faller så ger man sig ut på morgonkvisten..och följer man skogsbilvägarna så hittar man snart ett rävspår.. Att följa ett sådant gör att man lär sig om rävens leverne... En räv går sällan spikrakt..och vissa partier genomsöker den noga..virkeshögar, stubbar, rotvältor och stenblock brukar vara exempel på sådana ställen..likaså brukar den första isen vara välbesökt...Man kan genom urineringen se om räven är en hane eller tik..Följer man spåret i tysthet så kan man komma till daglegan..räven tar gärna lega högt på en solbelyst sten/kulle..men det är inte det lättaste att lyckas med....värt att testa i vinter kanske? Några gånger har jag spårat räv till gryt och förra vintern fick jag ut en sådan med hjälp av råttan..och om ni minns det hela så bommade jag den.. Spåra mård är ett annat vinternöje...och nog så svårt som spåra räv.. och även om mården till 90% håller sig på marken så kan den plötsligt ha bestämt sig för att ta trädvägen.. Då kan man antingen ringa ett större område och se efter utspår..eller försöka tyda spåren genom att se på nedfallen snö och snöfria grenar...något utav ett detektivarbete..  Lyckas man lokalisera mården i ett ekorrbo så kan man skrapa eller knacka lätt på stammen...sen backar man undan några meter och spanar upp i trädet.. Den nyfikna mården bör kika fram inom kort...  Men det är inte alltid mården tar till träden..istället kan den ha gått in i ett gryt eller stenskravel.. I grytet kan man skicka in terriern..men i skravlet är en smal lång vidja alternativt kraftig najtråd att föredra.. Med rotande och petande kan man få mården att avslöja sig och kommer den inte ut självmant så får man börja lyfta stenar och då bör den ta till flykten...skotten blir snabba så tänk på vart eventuella medföljande jägare står..Hittar man dessutom ett ställe där flera mårdspår korsas så kan man räkna med att det är en välbesökt mårdväxel..och där skall fällan placeras..inom en vecka är det fångst. Nu var det ju bara 2 minus imorse men ändå..vintern är på gång och det är huvudsaken... Imorgon blir det älgjakt...Natti Natti...