kräftor..

att minken äter kräftor berättade jag om..ibland kan man hitta långa rader med kräftskal på land efter minkens måltid... här är en bild på en död signalkräfta.. att det är en signalkräfta syns på de vita fläckarna i klolederna.. signalkräftan är en inplanterad art som i stort sett slagit ut vår inhemska flodkräfta.. i min barndom fiskade jag mycket kräftor..flodkräftor...somrarna ägnade jag åt att meta mört och mata kräftorna vid bryggan..och fram i augusti åkte vi ut med burarna..var väl inte mer än 4år de första turerna..fladdermössen som flög i dimslöjorna och kräftornas läten när burarna togs upp glömmer jag aldrig..likaså doften av halvunket vatten med blötlagda löv.. att kräftor nyper hårt fick jag lära mig tidigt..inte lätta att hålla när man är liten...längden på kräftkroppen skulle vara 9cm samma som en glasspinne.. kräftorna fick sumpas i en stor tvättbalja i källaren.. egenodlad krondill som dofta ljuvligt koka vi dem i tillsammans med salt och öl.. mums..  1994 upptäckte jag döda kräftor i vattendraget och kontaktade kommunen.. nån vecka senare dök skyltar om kräftpest upp.. numera är det bara signalkräftor i vattendraget vad jag vet...har mest ätit havskräftor på senare år...